8 År sen våran dotter fick sin diabetes.

I går var det årsdagen av dotterns diabetes.

Jag mins det som igår när vi åkte till vårdcentralen med henne. För att sen få åka vidare till barnakuten.

Det har nu gått hela 8 år sen vi fick  det vidriga beskedet att vår älskade dotter fått diabetes typ 1.

En sjukdom hon ska leva med resten av livet. Till er som tänker, men den växer väl bort eller det går över. Nej det gör det inte!
Hennes kropp producera inte länge insulin och tillför hon inte insulin så överlever hon inte.
Hur får man en liten femåring att fatta att det här kommer du få leva med resten av sitt liv.
Sköter du dig inte så kan det bli svåra komplikationer senare i livet.
Dottern som under sin inläggnings tid får gå igenom massor av provtagningar. Mints en gång i timmen under hela dygnet.
Dottern som väntar på ytterligare en provtagning, sköterskan sticker men det kommer inget blod.
Då säger dottern det är nog slut nu. Då rann tårarna från min kinder ska ni veta.

Vår dotter kommer får leva hela sitt liv fullt med provtagning och nål stick.

En känsla av, är jag låg eller hög?
Gör jag rätt eller fel?
Denna sjukdom lever helt sitt egna liv med hennes kropp.
För hur mycket vi och hon än försöker känns det som att sjukdomen ligger steget före.

 Jag beundrar våran dotter för att hon orkar kämpa och gör sitt bästa.

Att hon klara skolan så som hon gör med sjukdomen hela tiden vid sin sida.
Det har ibland varit många tårar för att hon inte har kunnat göra sina läxor på grund av låga eller höga värden.
Men trots detta har hon tagit nya tag och gjort bra i från sig.
Vi älskar dig av hela vårat hjärta och vi är så stolta över dig. Vår egen kämpe.

Det vi sen aldrig få glömma är våran son som har varit helt underbar mot sin syster.

Han har tagit sånt stort ansvar för sin syster och är som en riktigt diabetes hund för henne.
Vare sig dottern eller vi ser ibland när hon är låg men det gör han.
Det är lugnt mamma och pappa jag tar hand om in syster säger han.
Samtidigt som han många gånger frågat sig varför just min syster?
Varför skulle hon få det?
Kan ingen göra henne frisk?
Det har varit många frågor som vi fått svara på och lika många gånger har vi inte kunna svara.

Men en sak kan vi säga att vi har två riktigt kämpar som håller ihop i vått och tott

Två barn som vi älskar över allt annat.

 Mamma och Pappa